Skivrecension: Glesbygd’n

Albumet Tid’n Lid på betong.

4 av 5 H:n

Glesbygd’n

Album: Tid’n Lid

Utgivning: 2009-04-17 av Glesbygd’n själva.

Glesbygd’n är kvar i det gamla samtidigt som det gått vidare. En del av låtarna låter som något som blev kvar i byrålådan när det lysande debutalbumet Ärten jord’n spelades in och resten ja resten berättar att bandet på ett år har utvecklas. Albumet är en 57 minuter lång blandning mellan reggae och folkmusik. Ena halvan av texterna politiska på vänstervridet norrlänskt sätt. Och andra halvan är ren norrländskt romantik. Jag som förövrigt är liten av en röstnörd placerar sångare Arvid Andersson högt upp listan över Sveriges bästa mansröster. Förutom Arvid kan man även höra Alexandra Elis och Simon Issát Marainens röster.

Glesbygd’n och jojkande Simon Issát Marainen har verkligen funnit varandra. Tillsammans har det skapat ett 10 minuter långt mästerverk som gör mig alldeles stum och en aning kär. Att Glesbygd’n vågat blandat in jojk känns väldigt upplyftande för en samisk musikrecensent. Áigi känns dessutom som ett ytterligare bevis på den växande trenden i Sverige: Icke samer våga lyfta in jojk i sina kompositioner.

Tid’n Lid är ett album som jag ser mig själv lyssna på när jag sitter på gräsmatta och ser gröna björklöv gunga i vinden.

Bästa spår: Giftet I Din Brunn och Áigi

Text: Marica Blind