ÁRA – O

Ára

Album: O (Cirkel)
Skivbolag: Ára (egen utgivning)

Betyg: 4 av 5

Det har gått tio månader sedan Ára hade urpremiär på Jokkmokks marknad med en stor del av låtarna på albumet ”O” (Cirkel). På den nya skivan möts en rad musikstilar; jazz, traditionell jojk, meditativa sånger och reggae – men på ett ljuvligt sätt.

Historien började med att Axel Andersson och Simon Issát Marainen möttes på Meän festivaali för tre år sedan. Det mötet ledde så småningom till att de bildade Ára tillsammans med de övriga medlemmarna Johan Asplund, Daniel Wejdin och Christan Augustin. Det känns nästan som att Marainen hade tur när han mötte dem. Simon Issát Marainens röst har vuxit sedan han gav ut sin självbetitlade debutskiva 2008. Jojkarna har blivit kraftfullare och sångrösten mer stabil.

På skivan är det i första hand musiken som är det centrala. De mycket korta albumtexterna, undantaget Višalingo, är skrivna av Marainen. Av dessa är det Miesit goiket, som handlar om på vilket sätt klimatförändringarna påverkar Sápmi, som berör mig mest. Rent musikaliskt är detta även en låt som påminner lyssnarna om att tre femtedelar av bandmedlemmarna även verkar i de vemodiga reggaebanden Kultiration och Glesbygd’n.

Nils-Aslak Valkeapää har skrivit dikten Višalingo som tonsatts av Ára. Višalingo är romatisk utan att vara kletig, och vacker utan att bli sövande. Första gången jag hörde den på festivalen Umefolk i februari 2010 lärde mig någon nytt, nämligen att Sofia Jannok och Simon Issát Marainens röster är skapta för varandra.

Med plattan “O” tar Ára plats bland de samiska artisterna och grupperna som har en publik långt utanför Sápmis gränser. Jag lyssnar med nöje på debutplattan utan att tänka en enda gång på att jag faktiskt extraknäcker som recensent. Alla skivor borde vara så. Ja, ALLA!

Text: Marica Biind

Bästa spår: Višalingo och Miesit goiket

Recensionen är tidigare publicerad i Nuorat.

Suggestiv och filmisk


Elin Kåven

Jikŋon musihkka – Frozen music

Skivbol

ag: DAT

Utgiven: 20091208

Det är något vackert och skrämmande över de tio låtarna på Jikŋon musihkka. Det där NÅGOT passar alldeles utmärkt till våra svarta vinternätter. Biosalongsmörkret som ligger tungt över albumet för tankarna till artisten Fever Ray, Enya och till den EP:en Lead Singer Syndrom som i somras gavs ut av den svenska gruppen Kleerup/Krunegård. Som lyssnaren kan man även höra att hon har arbetat med samma musiker som många andra samiska artister. Ljudbilden är för många gånger alltför lik Boine, Valkeapää och Alit Boazu.

I 42 minuter flimrar vackra filmbilder förbi utan att jag märker att skivan byter spår. Och det är väl det som är albumets enda problem. Låtarna blir en massa utan egna identiteter. Den självklara hiten saknas.

Jikŋon musihkka är Kåvens albumdebut, bland sångerna finns vinnarlåten från Sami Grand Prix 2008, Áibbas Jaska, och två:an från 2009, Du Lusa. Producent för skivan är Ole Jørn Myklebust. Kåven gav ut EP:en Lahka 2005.

3,5 av 5 Nuorat

Text: Marica Blind

Recension är tidigare publicerad i Nuorat.