Category: Music reviews/Recensioner

Jojkar pigga som en sommarbäck

Jörgen Stenberg

Vuöllie*/Jojk

Egen produktion

Utgiven: 2013

Genom livekonsert och jojkkurser har Jörgen Stenberg, från Malå, har gjort sig känd som jojkare och musiker. Men debutalbumet har dröjt år, men efter en lång väntan är det äntligen här. Albumet, som bär samma namn som jojkaren, består av egna skrivna vuöllieh* och gamla vuöllieh som Jörgen hittat i arkiv. Skivans tolv Vuöllieh har Jörgen klätt med stråkinstrument, gitarrer, el-gitarrer och trumpetljud.

Jojkarna är vackert producerade och rinner fram som en pigg sommarbäck. För lyckan som Jörgen visar i vuöllieh som Reäjnnuomannije ávvuo (Renskötar glädje) och Sápmi leäh duv sieluosne (Sápmi i ditt innre) kan även jag känna. Han lyckas verkligen fånga känslan.

Men lika mycket som han klarar av att fånga lycka lika mycket misslyckas att han med att jojka det mörka känslorna. Känner inte det tynger i jojkarna Lussas biejvijdi (Tunga dagar) och Harbme (sorg). Det finns inga sprickor och ingenting som skaver. Ingenting gör ont.

Debutalbumet får klart godkänt och eftersom det flesta av jojkarna saknar ord kommer skiva med all säkerhet även hitta fram till den publik som inte förstår det samiska språket. Men i framtiden hoppas jag att Jörgen Stenberg vågar göra musik som göra ont på riktigt. Som fångar det mörka hos människorna och hos honom.

Bästa spår: Reäjnnuomannije ávvuo och Vuortjis.

*Umesamiska för jojk. Vuöllieh = flera jojkar

3rd November 2013
Sofia Jannoks bästa album hittills

Sofia Jannok

Ahpi – Wide As Oceans

Song of Arvas

Efter det ganska trista jazzpopalbumet Assogattis/By the Embers är Sofia Jannok tillbaka i den samiska popmusikens land. Valet att återvända till sina popmusikrötter, som vi hörde i debutalbumet White/Ceaskat, kan vara hennes bästa musikaliska beslut. Hennes tredje album Áhpi är hennes bästa album hittills.

Albumet som Sofia Jannok producerat tillsammans med Axel Olle Sigurd Andersson (känd från Ára) och Henrik Oja (Säkert-producent) känns som en samisk popskiva som är i takt med tiden. Och med Áhpi kommer nog hennes fanskara växa och delvis förändras. De som älskar jazz kommer troligtvis söka sig till andra artister.

I texter besjungs naturen, främst vattnet. Jannok sjunger om det oändliga havet, vattnet i Bali och sjöar. Sofia Jannok färdas ensam genom naturen och längtar efter någon att räcka sin hand. Den ljusa popmusiken får dock det politiska budskapet som Sofia Jannok vill lyfta fram att försvinna. För att förstå vad Jannok kämpar för måste man läsa i texthäftet där även engelska översättningar finns.

De samiska poplåtarna är lätta att tycka om och den som faller mig bäst i smaken är titelspåret Áhpi. Låten känns lika oändlig som ett hav eller en enorm myr. Jag har även fastnat för sången Javvrit Juiget, som för tankarna till den samiska popmusiken vi hörde runt millennieskiftet. Men när du läser denna recension har jag kanske bytt favoritlåtar. Det tackar jag för. Albumet med sina varierande låtar klarar många lyssningar.

Recensionen har tidigare publiceras i tidskriften Samefolket nr 6-7 2013

9th July 2013
Starka refränger och kraftfull musik

NY CD Dödskult Magnus Ekelund & Stålet Teg Publishing

”Det var min sista spelning i Jokkmokk” deklarerade Ekelund framför en allt för gles publik under Sápmi Awards i juni 2012. Det högg till i hjärtat.

Magnus Ekelund, fyller 27 år i sommar, är född och uppvuxen i Jokkmokk men bor nu i Luleå. Dödskult är hans och kompbandets Stålets tredje album. Tidigare har de gett ut Svart Flagg och Det Definitiva Drevet.

Ekelunds farmor var rotslöjdaren och poeten Ellen Kitok Andersson. Det samiska arvet lyfter Magnus Ekelund fram i låten Dystopi/Lutak. Lutak var enligt samisk mytologi ett väsen som genom sitt kopparrör sög ut livet ur människorna. Men det samiska arvet är inte albumets tema.

Dödskult känns som en norrländsk småstad. En stad där kärlek, förtvivlan och droger lever sida vid sida. Där ungdomar förvandlas till vuxna människor. Ingen berättelse tycks för liten för att rymmas i en poplåt. Magnus har aldrig övergett sin Jokkmokksdialekt och i texterna nämns välkända platser i Luleå. Svartöstaden och Norra hamn är två av dessa.

Det är de starka refrängerna och den kraftfulla musiken gör det svårt för mig att stänga av. Jag vill bara höra mer. Och ibland hör jag till och med mig själv sjunga på låten Ut med dig i solen.

Magnus Ekelund & Stålet som bara varit en grupp i bland alla andra har plötsligt tagit en självklar plats bland mina favoritartister. Med skivan fortsätter Magnus och hans vapendragare sin långsamma vandring mot den absoluta toppen av den svenska musikeliten.

Och du, Magnus, ge Sápmi en ny chans. Skivan är fantastisk.

Recensionen har tidigare publiceras i Samefolket Nr 5/13

30th May 2013
Felgen orkester – Soajat (EP)

Tre TRÄD till EP:en Soajat.

I april, 2013, släppte Felgen orkester sin debut ep Soajat. Bandet består av sex killar från Karasjok i Nord-Norge, varav fem är kusiner. Några av bandmedlemmarna spelar också i gruppen rOlfFa. Och det är något som hörs på musiken som rör sig någonstans mellan ett snabbspelande dansband, Irländska toner och snabba ballander. Men till skillnad från gruppen rOlfFa, som både sjöng på norska och samiska, håller Felgen orkester till sitt samiska modersmål.

Det är utan tvekan Sápmis nya partyband och i sommar kommer de få publiken att dansa.

Bästa spår: Silba Golle Sarvvis

Lyssna på Spotify: Felgen Orkester – Soajat

9th May 2013
Niillas + Roope

Niillas Holmberg & Roope Mäenpää
Titel: Manin guottán girjji fárus
Skivbolag: Tuupa records
Musikgenrer: Visa, jojk
3 av 5 Nuorat

Niillas Holmberg, skådespelaren, poeten och musikern, har tillsammans musikern Roope Mäenpää producerat en vacker och välgjord skiva. Niillas sångröst, hans gitarr och Roope med hans alla instrument flyter samman till en vacker massa. Jag gäspar både en och två gånger. Till och med somnar. Några kraftfullare låtar kanske hade öppnat upp mina tunga ögonlock.

Ända sedan jag hörde Niillas Holmberg första gången har jag tänkt på honom som Niko Valkeäpääs lillebror. Ja, båda är ju från Finland och sjunger finstämda visor på samiska. Och precis som han vandrar i Nikos fotspår så vandrar han även i andra musikers stigar. Niillas och Roope har på albumet plocka in låtar av skrivna av Nils-Aslak Valkeapää och Veijo Länsmann. På albumet finns även John Lennon-melodi som har fått samiska text av Mari Boine. Ná Darvánii Jáhku är visans namn.

Niillas gräver inte bara i det gamla, han skapar även nytt. Den största delen av albumets visor är texten och tonsatta av Niillas själv. Så nog har vi allt en återväxt av samiska musiker. Men om Niillas Holmberg och Roope Mäenpää vill stanna kvar i folks medvetande krävs något med än en vacker och sövande skiva. Ge mig mer energi!

Text: Marica Blind

Bästa spår: Boazodilli

Visste du att… Manin guottán girjji fárus egentligen är Niillas Holmbergs andra skiva i år. I början av året släppte han och Hilda Länsmann barnskivan Ima Hutkosat.

Recensionen har tidigare publiceras på www.nuorat.se

1st October 2011
Intrigue

Album: Čáppa Nieida

Skivbolag:Luondu Music

Utgivning:2011-03-04

Musik: Rock

Betyg: 3

Čáppa Nieida ingår i Intrigues Heavyjojk-serie som ges ut i år, och är den enda skiva i serien som aldrig har gett ut tidigare.

Intrigue har gjort sig kända för att göra rockversioner av samiska sånger och jojkar. Förutom den gamla jojken Čáppa Nieida har man plockat upp Paulus Utsis dikt Goahtoeanan. Dikten som är tonsatt av Lars Vilhem Svonni har sjungits av en rad artister/grupper, bland annat Sofia Jannok och Deatnogátte Nuorat. Jag tror att Intrigues rockversion kan bli en liveklassiker.

Girdilin och Álás är båda skrivna av Intrigue. På låten Álás hör man Kai Somby pröva på något nytt och obeprövat, rap. Till sin hjälp har han Rolf Morten Anti Amundsen från rOlfFa.

Čáppa Nieida med sin lättsmälta rock passar den breda publiken. Den som gillar hård etnohårdrock gör klokt i att vänta på albumet Touchs the earth.

Bästa spår: Girdilin

Intrigue bildades 1989 i Karasjok och består av Kay Somby (sång), Tore Skogund (gitarr), Geir Karikoski (gitarr), Frank Rasmus (bas) Øyvind Karlsen (Trummor).

Recensionen är tidigare publicerad på tidningen Nuorats hemsida.

Foto: Elin-Anna Labba och Text: Marica Blind

15th June 2011
Ánnámáret Ensemble

Album: Beallječiŋat/ Earrings

Skivbolag: Teosto

Gener: Folkmusik

Utgiven: 2011-04-27

Betyg: 4

Utsjoki-tjejen Anna Näkkäläjärvi har samlat ihop ett gäng musikaliska vänner och startat folkmusikgruppen Ánnámáret Ensemble. Debutalbumet Beallječiŋat är ett traditionellt folkmusikalbum där det nya och fräscha är att texten sjungs på samiska.

Texterna, som är skrivna av sångerskan Anna Näkkäläjärvi, handlar om kärlek, längtan och natur. Välbekanta ämnen bland våra samiska textförfattare. Totalt innehåller albumet tio låtar med en speltid på drygt 37 minuter. Det känns lite kort. När den sista låten Mo lea muitit tar slut tänker jag: Nej, nej var den redan slut! Trots att Beallječiŋat är en ganska vanlig folkmusikskiva är den riktigt bra. Beallječiŋat är precis som kärlek: När det bara känns trevligt då ska man bita sig fast med näbbar och klor.

Om jag ska försöka sia om Ánnámáret Ensembles framtid så tror jag att denna grupp kommer kunna ses på en rad folkmusikfestivaler i norden. I min fantasi ser jag dem live här i min studentstad Umeå hösten 2011.

Jag slutar med att upprepa mig. Ánnámáret Ensembles första platta är en fanatisk skiva om man gillar folkmusik. Till er andra, som inte lyssnar på något annat än R’nb, kan jag säga: Lyssna på en låt åtminstone, jag lovar du blir inte besviken.

Bästa spår: Mo lea muitit/How It Is To Remeber och Dál leat/You are

Recensionen är tidigare publicerat på tidningen Nuorats hemsida.

15th June 2011
En riktig rockkonsert

Somby

Titel: Álas Eanan

Skivbolag: Tuupa records oy

4 av 5 Nuorat

Ii Iđit vel gjorde Somby till vinnare i Sami grand Prix och Liet Lávlut 2009. Vinnarlåten finns självklart med på Álás Eanan. Albumet består av en rad rocklåtar och många av dem är mycket mycket bättre än Ii Iđit vel. Mari Boine har skrivit texten till den underbara låten Alla Haerrá Oslos. Lyssna på texten. Språkfrågor kan även besjungas. Övriga låtar är skrivna av bandmedlemmarna och Juho Kiviniemi.

Hela albumet låter som en rockkonsert på en klubb i en stad nära dig. Somby, med sångerskan Miira Suomi i spetsen, låter snabbare och hårdare än de samiska skivor som vanligtvis brukar landa på mitt hallgolv. Och därför rekommenderas den starkt till de som vill ha energi.

Álás Eanan når inte riktigt till fem Nuorat. För det låter den för mycket vanlig rockskiva. Jag saknar det lilla extra som får mig att vilja flytta till Enare i Finland.

Sáibu, Cuvokanan speajal och de övriga rocklåtarna på albumet är trots allt värda dina öron. Debutalbumet är producerat av Jussi Isokoski. 2008 gav Somby ut EP Čáhppes Lasttat.

Recensionen är tidigare publicerad i Nuorat.

5th June 2011