Hálgu – sounds of Sápmi

Category: Music reviews/Recensioner

  • Skivrecension: Glesbygd’n

    Albumet Tid’n Lid på betong.

    4 av 5 H:n

    Glesbygd’n

    Album: Tid’n Lid

    Utgivning: 2009-04-17 av Glesbygd’n själva.


    Glesbygd’n är kvar i det gamla samtidigt som det gått vidare. En del av låtarna låter som något som blev kvar i byrålådan när det lysande debutalbumet Ärten jord’n spelades in och resten ja resten berättar att bandet på ett år har utvecklas. Albumet är en 57 minuter lång blandning mellan reggae och folkmusik. Ena halvan av texterna politiska på vänstervridet norrlänskt sätt. Och andra halvan är ren norrländskt romantik. Jag som förövrigt är liten av en röstnörd placerar sångare Arvid Andersson högt upp listan över Sveriges bästa mansröster. Förutom Arvid kan man även höra Alexandra Elis och Simon Issát Marainens röster.

    Glesbygd’n och jojkande Simon Issát Marainen har verkligen funnit varandra. Tillsammans har det skapat ett 10 minuter långt mästerverk som gör mig alldeles stum och en aning kär. Att Glesbygd’n vågat blandat in jojk känns väldigt upplyftande för en samisk musikrecensent. Áigi känns dessutom som ett ytterligare bevis på den växande trenden i Sverige: Icke samer våga lyfta in jojk i sina kompositioner.

    Tid’n Lid är ett album som jag ser mig själv lyssna på när jag sitter på gräsmatta och ser gröna björklöv gunga i vinden.

    Bästa spår: Giftet I Din Brunn och Áigi

    Text: Marica Blind

  • Konsetrecension- Katarina Rimpi med band

    Äno Jiedna (Katarina Rimpi med band)

    Datum. 2008-08-18
    Plats. Kulturens Hus, Luleå under i samband med Liet Lavlut
    Längd. 45,00 min
    Publik. ca 50
    Betyg. Suveränt

    Fösta gången jag hörde Katarina Rimpi jojka och sjunga stod jag Fjäll och samemuseets Ajttes vida hall från den angränsande rummet hörde jag ljudet från en jojk förställning med Simon Marainen och Katarina Rimpi. Och vid sidan av Rimpi kändes så kändes Marainen som en liten och ynlig jojkare. Den här dagen hade Katarina Rimpi inte med sig Marainen utan Brita Stina Sjaggo, Mandy Senger plus två herrar, tillsammans bildade de Äno Jiedna. Under 45 minuter bjuder Äno Jiedna bjuder på en alldeles lyssnande föreställning med jojkar och sånger som till övervägande del handlar om djur och natur. Bäst var en jojk som beskriver en ripas läte. Rimpi är inte bara en duktig sångare hon är en skicklig berättare och i slutet berättar hon för oss i publiken att hon är nervös, den nervositet upplever inte jag som publik. Nej kära Äno Jiednan ni får nog lov att köpa er nya almanackor inför 2009, för jag tror att ni kommer få en hel del konsertbokningar i under det kommande året.

    Äno Jiedna har inte ännu gett ut något album men några av låtarna finns på barnskivan Buoremus ajgge. Albumet har Many Segner gett ut tillsammans med Sara Aira Fjällström. Skivan finns bland annat att köpa på Ajtte i Jokkmokk.

    Text & foto: Marica Blind

  • Skivrecension: Sofia Jannok

    Sofia Jannok– Ássogattis/By the Embers

    Caprice

    Utgivning: 2009-01-14

    Två års tid har jag varit duktig på att dra små vita lönger angående Sofia Jannoks skiva. Det blir lätt så när man det inte finns så många samiska artiser från Sverige som ger ut skivor. Min lögn var att jag sa att albumet Ceaskat/White var lite bättre än var det var. Nu är det slut med den lögnen.

    Som sagt har det gått nästan två år sedan Sofia Jannok gav ut sitt debutalbum Ceaskat/White. Då gav hon ut det på det norska skivbolaget DAT och hade den norska jazzmusikern Svein Schultz som producent. Det nya albumet som är producerat av Henrik Edenhed ges ut på svenska Caprice. Ett svesnkt skivbolag som främst ger ut folkmusik. Inför det nya albumet har hon dessutom slagit sig samman med Peter Tikkanen Trio. Allt har i mina öron inneburit att Sofia har vuxit som artist. Med Ássogáttis känns det som Jannok är värd sin roll som Sveriges mest uppmärksammade samiska artist.

    Ássogattis innehåller 11 låtar. Låtarna är främst lugna sånger. Albumet är inte något man slår igång om man ska ha party utan snarare den man lyssnar på när vill dricka te. Kanske sent på natten. I texterna som till stor det är skriva av henne själv gör sig hennes gör sig naturen påmind. Vinden, fjällen och elden besjungs. Det enda som jag vänder mot är att albumet även innehåller hennes Sami Grand Prix vinnare låt från 2003, Liekkas-Warm, som även fanns på debutalbumet. Låten är visserligen om producerad till det bättre men Jannok har visst glömt bort att vi lever i ett modernt samhälle där man med lätthet kan ladda ner eller beställa cd-skivor via nätet även om de ges ut i Norge. Man behöver inte ge ut saker igen även om det produceras om.

    Hippi! Nu är det alltså slut med vita lögner angående Sofia Jannok, för nu kan jag utan att känna mig genomfalsk rekommendera en Jannok lugna pop-jazziga skiva som får mig att tänka på Ulla Pirttijärvis album Áibbaseabmi.

    Bästa spår: Irene

    I dag (2009-04-13) även Váralas

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Share on Social Media